Krakow
– en brokig historia

Katedralen
ligger ihop med kungliga slottet Wawel. Detta var Karol Wojtylas domkyrka
innan han blev vald till påve.
Den som reser till
Krakow utsätts för många intryck. Att man befinner sig i Polens historiska
och kulturella huvudstad märks av alla imponerande byggnader. Stadens
dramatiska historia med regerande vasakungar, svenskars härjningståg,
nazistisk och kommunistisk ockupation har satt sina spår, inte minst
i människors själar. Nyrenoverade synagogor står som monument över en
försvunnen judisk befolkning som bokstavligen gick upp i rök i det närbelägna
Auschwitz. Men ingen har gjort mer än stadens mest berömde invånare
(till och med flygplatsen är uppkallad efter honom), påven Johannes
Paulus II, för att åstadkomma försoning mellan kristna och judar.

Påven
Johannes Paulus II som staty på gården till ärkebiskopsresidenset. Han
var ärkebiskop av Krakow 1964-78.
Krakow var tidigare
Polens huvudstad. Kungarna regerade i borgen Wawel, strategiskt belägen
tillsammans med domkyrkan uppe på borgkullen. Den siste kungen som residerade
där var Zygmunt III Waza, alias Sigismund, son till Johan III och barnbarn
till Gustav Vasa, som 1609 flyttade huvudstaden till Warszawa för att
komma närmare och påverka situationen i Sverige som hans farbror Karl
IX berövat honom.

Den
katolske vasakungen Sigismund ligger begravd i katedralens krypta intill
sin lutherska syster.
Men fortfarande anses
Krakow vara Polens kulturella huvudstad med det Jagellonska universitetet,
grundat 1364, som flaggskepp. Här studerade 1491-95 astronomen Kopernikus
som revolutionerade vår uppfattning om solsystemet. I Krakow bor två
litterära nobelpristagare, Czeslaw Milosz, som fick priset 1980, och
poeten Wislawa Szymborska, 1996.
Krakow klarade sig
nästan helt från andra världskrigets förödelse. Stare Miasto, den gamla
staden, är sedan 1978 klassad som ett av FN:s världsarv. Med utgångspunkt
från stadens hjärta Rynek Glówny, Europas största torg, kan man inom
en omkrets av några hundra meters beskåda mängder av kyrkor och andra
historiska byggnader från medeltid, renässans, barock och rokoko.

Vid
Mariakyrkan på Rynek Glówny, Europas största torg, är det alltid liv
och rörelse.
Kyrkorna är inte
bara historiska minnesmärken. De har ofta flera mässor varje vardag.
På söndagarna är de fullsatta från morgon till kväll. Polackerna är
förmodligen världens kyrkligaste folk.

Gudstjänst
i en vanlig kyrka i ett vanligt bostadsområde. Polackerna är kanske
världens kyrkligaste folk. Vid söndagens tredje mässa kl 11 var det
många som fick stå. Det var en enkelt utformad högmässa, ungefär som
i en svensk kyrka. Barnkören sjöng lovsånger under ledning av en gitarrspelande
nunna. Av den långa predikan begrep jag inget utom ”Jezus”, ett namn
som prästen ofta upprepade. Och det räckte ju.
Utanför centrum dominerar
dock de trista betonggrå husen från kommunisttiden, här och där med
hypermoderna köpcentra som granne. I förorten Nowa Huta lät kommunistregimen
anlägga ett stålverk som skulle bli en bastion för proletariatet. Men
i stället blev Leninverken ett centrum för motståndet mot den röda Quislingregimen.
Hela Polen sjuder
av aktivitet. Krakow är inget undantag. Överallt byggs det. Gatornas
många fotgängare är på väg med energiska steg. Efter århundraden av
krig och ockupation har polackerna bestämt sig för att lämna sin trassliga
historia bakom sig återta sin plats bland Europas ledande nationer.
Anders Brogren