Lekmannagrupper

EFS har gett ut en liten bok som handlar om att starta lekmannagrupper inom Svenska kyrkan. Det är svårt att komma på något viktigare i en kyrka som länge specialiserat sig på att byråkratisera, skapa ”arbetslag”, att professionalisera en verksamhet som ofta består i att anställda producerar mer eller mindre efterfrågade program för en passivt konsumerande allmänhet. Men en församling utan engagerade troende kristna kan inte fortleva alltför länge.

Torbjörn Larspers konstaterar att vad kyrkan bäst behöver är inte pengar, inte byggnader, inte anställda utan engagerade frivilliga, människor som bär kristen tro in i framtiden. Han skriver att Svenska kyrkan nu står inför en av sina största och mest genomgripande förändringar. De församlingar som lyckats bygga upp grupper av lokalt engagerade lekmän kommer att klara sig bäst. Dessa kommer att bära ansvar både för församlingens inre liv och för dess ekonomi genom kollekter och insamlingar. De frivilliga gåvorna kommer att betyda med än de gör idag. Det väsentliga är om det kommer att finnas människor som ber och samlas kring ordet och sakramenten.

Lars Häggberg är kyrkoherde i Gottfridsbergs församling i Linköping, som bildades så sent som 2006 kring EFS-samarbetskyrkan Ansgarskyrkan. I förbigående ger han glimtar från sin förra församling, Malung i Västerdalarna, präglad av en förlamande ”folkkyrklighet” där man tydligen var livrädd för att dela in folk i ”kyrkliga” och ”okyrkliga”, där man inte kunde ha någon Svenska Kyrkans Unga-grupp för vad skulle då alla andra ungdomar bli för något, där alla redan var ”kyrkans vänner” eftersom 94 procent var kyrkotillhöriga.

I Gottfridsberg har det däremot gått bra att bilda en EFS-förening till vilken kyrkorådet delegerat merparten av sina uppgifter. En EFS-förening kan vara en framkomlig väg när det gäller att nyplantera självbärande gudstjänstgemenskaper inom Svenska kyrkans ram. Det kan gälla i storstäder men också på landsbygden, t.ex. när en grupp engagerade vill ta över en nedläggningshotad kyrka. Framför allt handlar det om människor som lägger ner avsevärd tid och som avsätter en betydande del av sina ekonomiska tillgångar, ett resultat av människor ändrar sitt fokus i livet. Detta kan inte åstadkommas med mänsklig kraft. ”Den radikala och bestående förändringen är Andens verk”, skriver Lars Häggberg.

Sveriges mest omskrivna EFS-förening är S:ta Clara kyrkas vänner. Elisabeth Sandlund ger en spännande redogörelse för föreningens intressanta, närmast dramatiska, tillkomst. När Stockholms domkyrkoförsamling inte längre hade råd att upprätthålla verksamheten i S:ta Clara tog de frivilliga krafterna över. Resten är kyrkohistoria.

Anders Brogren

Torbjörn Larspers (red.): Levande församling. Handledning i hur man startar lekmannagrupper inom Svenska kyrkan. EFS läser. 2010. 96 sidor. ISBN 978-91-978249-3-4.