DET NATIONELLA PALESTINSKA FÖRDRAGET

(al-mitthaq al-watani al-falastini)

Antaget 1968, ännu ej upphävt

§ 1: Palestina är det arabisk-palestinska folkets fosterland och en oskiljaktig del av det stora arabiska fosterlandet. Det palestinska folket är en del av det arabiska folket.

§ 2: Palestina är en odelbar territoriell enhet med de gränser det hade under det brittiska mandatet.

§ 3: Det arabisk-palestinska folket har laglig rätt till sitt fosterland. Sedan det befriat sitt fosterland skall det utöva självbestämmanderätt enligt egen önskan och enbart enligt egen önskan och eget val.

§ 4: Palestinskheten är en beständig, ursprunglig och oförgänglig egenskap, som går i arv från far till son. Den sionistiska ockupationen och det arabisk-palestinska folkets förskingring på grund av de katastrofer, som drabbat det, försvagar inte och upphäver inte dess palestinskhet och dess palestinska samhörighet.

§ 5: Palestinierna är de arabiska medborgare som var permanent bosatta i Palestina fram till år 1947, vare sig de bortförts därifrån eller stannat kvar. Den som fötts senare inom eller utom Palestina och har en arabisk-palestinsk fader är palestinier.

§ 6: De judar som varit permanent bosatta i Palestina före den sionistiska invasionen där må räknas som palestinier.[Kommentar: Härmed avses judar bosatta i Palestina före den brittiska tiden, d.v.s. före 1917.]

§ 7: Den palestinska samhörigheten och den materiella, andliga och historiska förbundenheten till Palestina är orubbliga fakta. Den enskilde palestinierns fostran är en arabisk-revolutionär fostran. Att tillgripa alla medel för att skapa ett nationalmedvetande i palestiniern, för att ge honom en sådan bildning som ger honom djup andlig och fysisk upplevelse av sitt fosterland och bereder honom till väpnad kamp och till offer av liv och gods för att återvinna fosterlandet till dess det befriats detta är en nationell plikt.

§ 8: Det arabisk-palestinska folkets (aktuella) stadium är den nationella kampens stadium för Palestinas befrielse. Därför är nationella palestinska motsättningar sekundära och bör undertryckas inför den grundläggande motsättningen, nämligen den mellan sionismen och imperialismen å ena sidan och det arabisk-palestinska folket å andra sidan. På denna förutsättning bildar de palestinska massorna i det ockuperade landet eller i exil, organisationer och enskilda, en enda nationell front, som verkar för att återvinna och befria fosterlandet i väpnad kamp.

§ 9: Den väpnade kampen är enda vägen till Palestinas befrielse. Den är följaktligen strategi och inte taktik. Det palestinska folket bekräftar sitt oryggliga, absoluta och fasta beslut att fortsätta den väpnade kampen, att gå fram mot den väpnade folkrevolutionen för sitt palestinska fosterlands befrielse och återvinnande samt att hävda sin rätt att där leva ett naturligt liv och utöva sin självbestämmanderätt och sin rätt att härska över det.

§ 10: Fedayeenaktiviteten är fröet till det palestinska folkbefrielsekriget.Därför är det en plikt att hålla den vid makt, utvidga den, beskydda den, mobilisera hela den palestinska potentialen i människomaterial och expertis, organisera dessa, göra dem delaktiga i den väpnade palestinska revolutionen, samt förverkliga den nationella kampens hoplödning av de skilda grupperna inom det arabisk-palestinska folket och mellan detta och de arabiska massorna (i arabländerna) för att så garantera att revolutionen skall bestå, utbreda sig och segra.

§ 11: Palestinierna skall ha tre lösenord: Nationell enhet, nationell mobilisering, befrielse.

§ 12: Det arabisk-palestinska folket tror på den arabiska enheten, och det tror att om det skall fylla sin uppgift i dess förverkligande, måste det på detta stadium av sin nationella kamp bevara sin palestinska karaktär och dess komponenter, öka medvetenheten om dess existens och avvisa alla planer som kunde utplåna eller försvaga den.

§ 13: Den arabiska enheten och Palestinas befrielse är två mål som kompletterar varandra och bereder vägen för varandras förverkligande. Ty den arabiska enheten leder till Palestinas befrielse och Palestinas befrielse leden till enhet. Verksamheten för dessa båda mål sammanfaller.

§ 14: Den arabiska nationens öde, ja själva dess fortvaro beror på den palestinska frågans öde. Ur detta samband följer den arabiska nationens kraftanspänning och strävan att befria Palestina. Det palestinska folket skall fullföljas sitt pionjärvärv att förverkliga detta heliga nationella mål.

§ 15: Palestinas befrielse är ur arabisk synpunkt en nationell plikt att driva ut den sionistiska imperialistiska invasionen ur det stora arabiska fosterlandet och rena Palestina från närvaron av sionismen. Hela ansvaret för detta faller på den arabiska nationen, de arabiska folken och de arabiska regeringarna samfällt, men främst på det arabisk-palestinska folket.

För att åstadkomma detta skall den arabiska nationen uppbåda hela sin potential av stridskrafter, folk, materiel och moraliskt stöd för att samman med det arabisk-palestinska folket aktivt ta del i Palestinas befrielse. På den väpnade palestinska revolutionens nuvarande stadium bör det speciellt icke spara hjälp och stöd i manskap och materiel åt det arabisk-palestinska folket, samt ställa till dess förfogande alla medel och möjligheter som kan ge det kraft att fullfölja sitt pionjärvärv och fortsätta sin väpnade revolution tills det befriat sitt fosterland.

§ 16: På det andliga planet skall Palestinas befrielse förläna Det Heliga Landet lugn och ro, vilket skall sprida trygghet till alla heliga platser. Alla skall garanteras kultfrihet utan åtskillnad eller diskriminering av ras, språk eller religion. Fördenskull hoppas palestinierna på stöd av andliga makter över hela världen.

§ 17: På det mänskliga planet skall Palestinas befrielse återge den palestinska människan hennes värdighet, ära och frihet. Därför väntar det arabiskpalestinska folket stöd från alla som tror på människans värdighet och frihet.

§ 18: På det internationella planet är Palestinas befrielse en akt av självförsvar, framsprungen i nödvärn. Därför önskar det arabisk-palestinska folket upprätta vänskapliga förbindelser med alla folk och väntar stöd av de stater som eftersträvar frihet, rättvisa och fred då det vill återställa det lagliga läget i Palestina och där etablera trygghet och fred, samt ge dess folk möjlighet att där utöva nationell suveränitet och nationell frihet.

 § 19: Palestinas delning alttsedan år 1947 och upprättandet av Israel saknar all giltighet eftersom de strider mot det arabisk-palestinska folkets vilja, dess naturliga rätt till sitt fosterland, FN-stadgan och först och sist den nationella självbestämmanderätten.

§ 20: Balfour-deklarationen, mandatstadgan och alla dokument där de åberopas skall anses ogiltiga. Argumenten om judarnas historiska eller andliga samband med Palestina stämmer varken med den historiska sanningen eller med de grundkomponenter som fordras för statsbildning i sann bemärkelse. Judendomen är som uppenbarelsereligion inte någon självständig nationalitet, och inte heller är judarna ett folk med egen nationalkaraktär, utan de är medborgare i de länder där de befinner sig.

§ 21: Det arabisk-palestinska folket uttrycker sitt väsen i den väpnade palestinska revolutionen och avvisar därmed varje lösning som skulle gå ut på annat än Palestinas totala befrielse. Likaså avvisar det varje lösning som syftar till att avskaffa eller internationalisera Palestinafrågan.

§ 22: Sionismen är en politisk rörelse som organiskt är knuten till världsimperialismen och är fiende till varje befrielse- och framstegsrörelse i världen. Till sin karaktär är den rasistisk och fanatisk, till sina syften aggressiv, expansionistisk och kolonialistisk, till sina medel fascistisk-nazistisk. Israel är den sionistiska rörelsens redskap och rekryteringsmässigt och geografiskt en bas för världsimperialismen. I hjärtat av det arabiska fosterlandet tjänar det denna som konsolideringspunkt och språngbräda för att drabba den arabiska nationens hopp om befrielse, enhet och framsteg.

Israel är ett beständigt hot mot freden i Mellersta Östern och hela världen. Som Palestinas befrielse kommer att likvidera sionismen och imperialismen därstädes och medföra konsolidering av freden i Mellersta Östern, väntar Palestinas folk stöd från alla frisinnade människor världen runt och alla det godas, framstegets och fredens krafter och det bönfaller dem alla att utan hänsyn till deras skilda böjelser och orienteringar bjuda Palestinas folk allt bistånd och stöd i dess rättfärdiga och lagliga kamp för sitt hemlands befrielse.

§ 23: Säkerhet och fred, sanning och rättvisa kräver av alla regeringar, som önskar värna om vänskapliga mellanfolkliga förbindelser och medborgarens trohet mot sitt fosterland, att de betraktar sionismen som en lagstridig rörelse och förbjuder den och dess aktivitet.

§ 24: Det arabisk-palestinska folket tror på rättvisans, frihetens, självbestämmanderättens och den mänskliga värdighetens principer och på folkens rätt att njuta dem.

§ 25: För att förverkliga Fördragets mål och principer skall PLO åtaga sig det fulla värvet att befria Palestina.

§ 26: PLO, som företräder den palestinska revolutionens styrkor, är ansvarigt för den arabisk-palestinska folkrörelsen i dess kamp att återvinna och befria sitt fosterland, återvända till det och där utöva sin självbestämmanderätt. Detta ansvar gäller alla områden: det militära, det politiska och det finansiella och vad än den palestinska saken kräver på arabisk och internationell nivå.

§ 27: PLO skall samarbeta med alla arabstater, var och en efter dess möjligheter. Den skall iaktta sin neutralitetsplikt i deras mellanhavanden, vägledd av och på grundval av befrielsekampens behov, ock skall icke blanda sig i någon som helst arabisk stats inre angelägenheter.

§ 28: Det arabisk-palestinska folket vidhåller sin nationella revolutions ursprunglighet och oberoende och avvisar varje slag av inblandning, förmyndarskap och underkastelse.

§ 29: Det arabisk-palestinska folket har primär ratt att befria Palestina och vinna tillbaka sitt fosterland. Det skall bestämma sin ställning till alla stater och makter med hänsyn till Palestinas sak och till graden av deras stöd åt folket och dess revolution för att sätta sina syften i verket.

§ 30: Soldater och beväpnade i befrielseslagets stridslinjer är kärnan i den arabiska arme som skall vara det arabisk-palestinska folkets värnande arm.

§ 31: PLO skall ha fana, ed och nationalsång, om vilka skall beslutas enligt särskild ordning.

§ 32: Till detta fördrag skall fogas PLO:s grundlagar, i vilka skall stadgas om organisationens sammansättning, dess kommittéer, organ och dessas speciella uppgifter och plikter i enlighet med detta fördrag.

§ 33: Fördraget får ändras endast med 2/3 majoritet vid extra sammankomst med det palestinska nationalrådet, utlyst enkom i detta syfte.