Ett gökägg i fågelboet

Länge har jag funderat över hur kunna förklara för vanliga kyrkkristna vad bråket om kvinnliga präster handlar om. Jag har valt att jämföra med gökägget i fågelboet, ett fenomen som är välbekant för oss från fågelvärlden. Jag valde denna bild, dels därför att jag själv är ornitolog, och dels därför att göken är en så kär fågel för oss alla. Gökens ”kuckande” varje vår i maj känner alla till. Att göken också har en annan sida, som inte är lika tilltalande, handlar denna artikel om.

Göken är en fågel i storlek med en duva. Trots det värper gökhonan för sin storlek små ägg. Gökhonans ägg är aningen större än de fåglars ägg i vars bo hon brukar smyga sig fram och lägga sitt ägg. Detta möjliggör att hon lyckas lägga sitt ägg i en betydligt mindre småfågels bo utan att värdfågeln misstänker något. När hon lägger sitt ägg kastar hon samtidigt ut ett av värdfågelns ägg, så att antalet ägg förblir lika. Ovetande om att där finns ett gökägg fortsätter ängspiplärkan värpandet. Gökens ägg kläcks trots storleken lika snabbt som värdfågelns ägg vilket underlättar gökungens framgång i att kunna hävda sig.

En annan omständighet som gör att bedrägeriet lyckas är färgen på äggen. Det har visat sig att gökhonorna är specialiserade på att parasitera i olika småfåglars bo.

Sålunda lägger vissa gökhonor alltid sina ägg i ängspiplärkans bo, medan en annan är specialiserad på t.ex. en svarthättas bo. Det verkar som om gökhonan skulle lägga sitt ägg i en sådan småfågels bo vars ägg påminner mest om hennes egna ägg framför allt till färgen. Man kan säga att gökhonan är en fulländad bedragare i fåglarnas värld.

På vilket sätt har detta med kvinnoprästfrågan att göra?

Kvinnoprästbeslutet kunde genomföras tack vare att man lyckades förklara för den stora allmänheten att det handlar om en liten fråga. Såsom gökägget inte kastas ut ur fågelboet, därför att det är så litet och påminner om de andra äggen, så lyckades ämbetsomvandlingen i vår kyrka, därför att den såg ut att vara en så liten förändring. Man kom bara överens om att könet på ämbetsbäraren saknar betydelse.

Kvinnoprästbeslutet kunde genomföras också tack vare att man lyckades få folk att tro att kyrkans budskap skulle vara det samma som tidigare. Såsom gökägget är av samma färg och form som värdfågelns, så är kyrkans evangelium det samma oberoende av om vi har manliga eller kvinnliga präster. Så sa man. Och man brukar tillägga att det inte kan vara någon skillnad om det är en man eller kvinna som predikar eller förrättar mässan.

När ämbetsbeslutet fattades genom omröstning kastades något av det gamla ut ur boet, liksom göken kastar ut ett av värdfågelns ägg. Men endast ett ägg! Om göken kastade ut alla ägg skulle bedrägeriet upptäckas. Vad har kastats ut ur kyrkans bo? Jo, enbart lydnaden för ett av Herrens bud. Herrens bud är enligt Paulus att kvinnan skall tiga i församlingen. Hon skall låta männen undervisa och leda den kristna församlingen. Men i allt det andra skulle kyrkan fortsättningsvis vara lydig. Det verkade alltså inte så farligt. Dessutom tillade man att de aktuella ställena i Pauli brev kunde tolkas på ett annat sätt än tidigare i kyrkans historia. Därmed blev nytolkningar av obekväma Paulusord allt vanligare.

Men här kan man endast påminna sig om att reformatorn Luther var tydlig på denna punkt. Han säger i sin skrift om Kyrkans sju kännetecken, där ämbetet är ett av dessa kännetecken på den sanna kyrkan, att ”den helige Ande har uteslutit kvinnor” från ämbetet. Detta ord av Luther är inte lätt att glida undan. Luther menar med all tydlighet att Guds Ande själv, inte dåtidens syn på man och kvinna, står bakom Pauli ord och även bakom Jesu apostlaval.

Låt oss återvända till fågelboet med gökungen. Vad händer när äggen kläcks? Plötsligt förvandlas den lilla söta gökungen till en aggressiv liten fågelunge. Snabbt kastar hon ut de andra ungarna ur boet. Även de okläckta äggen går samma öde till mötes. Och när fosterföräldrarna kommer till boet, finner de en stor gapande fågelmun att mätta. Och den öppna gökungens mun fungerar. Den väcker fosterföräldrarnas instinkt till liv. De börjar frenetiskt dag efter dag bära mat till den hungriga fågelungen. Och så blir gökungen småningom vuxen och kan flyga sin väg och tacka för sig. Kvar lämnar den efter sig ett tättingpar, som kanske aldrig begrep att de misslyckats att föra sin art vidare. De har enbart slitit ut sig för gökens fortbestånd.

Detta håller nu på att ske i kyrkan i vårt land och i de kyrkor i vår värld som öppnat prästämbetet för kvinnor. De andra ungarna börjar kastas ut. De som har den gamla ämbetssynen finner inte mera plats i kyrkans bo. Fågelungen skriker efter all uppmärksamhet. Fågelungen som kläcktes var inte heller en söt ängspiplärkeunge. Nej, den var av en annan fågelart. Det verkar som om kyrkans ämbetsomvandling, som sades vara blott en liten fråga, en fråga om kön, i verkligheten var något mycket större. Nu kommer allt fler nyheter in i kyrkans lära och etiska normer. Synen på aktivt homosexuellt leverne anses inte mera vara en synd. Ej heller verkar det som om äktenskapet vore tänkt enbart mellan man och kvinna. På punkt efter punkt hamnar kyrkan att tänka om. Det som började med att endast ett ägg kastades ut, innebär att alla de ursprungliga fågeläggen och ungarna också får gå i sinom tid. En olydnad brukar ofta leda till olydnad på andra punkter. Nu ser vi i vår tid krafter som arbetar på att ändra kyrkans tro i absolut grundläggande frågor såsom Jesu gudom och Hans unika ställning, Bibeln som Guds uppenbarelse, m.m. Jämfört med dem är kvinnoprästfrågan en liten bagatell. Samma krafter som drivit kvinnoprästfrågan arbetar målmedvetet vidare.

Men nu undrar någon: är kvinnoprästfrågan faktiskt såsom ett gökägg i kyrkans fågelbo? När Svenska Kyrkan år 1958 vid sitt kyrkomöte röstade för kvinnliga präster, sade biskop Anders Nygren något som man ofta brukar hänvisa till. Han hävdade att Svenska Kyrkan därmed körde in på ett för den allmänneliga kyrkan främmande sidospår, nämligen gnosticismens spår, som borde vara väsensfrämmande för en kristen kyrka.

Gnosticismen var en villolära under nytestamentlig tid. I urkyrkan varnade apostlarna och kyrkofäderna kraftigt för den. Inom gnosticismen gjorde man bl.a. ingen åtskillnad på ämbetsbärarens, prästens, kön. Man kunde väl tänka sig kvinnliga präster. Var och en som vill kan slå upp i ett uppslagsverk, så får man svar på vad gnosticismen stod för. Men gnosticismen är inte utdöd. Den lever vidare och utmanar alltjämt Kristi kyrka. En väsentlig skillnad mellan biblisk tro och gnostisk tro är synen på människan. Inom gnosticismen såg man ner på det kroppsliga. Det är här feminismen förenar sig med det gnostiska tänkesättet. I jämlikhetens namn strävar man att upphäva skillnaderna mellan man och kvinna. Enligt biblisk skapelsetro är män och kvinnor olika, med olika uppgifter, men likvärda. Det att ämbetet i Kristi kyrka hör männen till, enligt Jesus (se Jesu apostaval) och Paulus, bygger på detta. Biblisk skapelsetro är inte kvinnoförtryck. Kvinnoprästbeslutet var i de lutherska kyrkorna en uppgörelse, inte bara med Pauli ord, utan även en uppgörelse med den bibliska skapelsesynen på männens och kvinnornas roller i familjen och församlingen.

Ifall man är osäker i en fråga är det alltid bra att se vilka frukterna är. Jesus har ju sagt att av frukten känner man trädet. Vilken frukt har ämbetsomvandlingen fört med sig?

En större frimodighet bland tongivande teologer att bryta mot det Bibeln säger.

En stor och djupgående splittring mellan s.k. gammaltroende och bibeltroende å ena sidan och liberala krafter som strävar efter att ändra kyrkans tro och moral i många andra frågor.

En frukt är att kyrkan mist sin klarsyn. Vårt folk är allt mer främmande för kristen tro och moral. Men kyrkans ledning upplever inte det som ett stort problem. Den andliga nöden för människor lyser med sin frånvaro.

Jag har ibland försökt se vari felet består om man försöker lyda Herrens bud. Kvinnor hör med till det allmänna prästadömet såsom döpta och troende, och de har därmed alla rättigheter och skyldigheter som hör till det, nämligen att i ord och gärningar vittna om Herrens väldiga gärningar. Men när det gäller det särskilda predikoämbetet skall männen träda fram. Där skall männen ta det ansvar, som Adam svek på syndafallets dag. Då uppstår harmoni och en god ordning. Men nu skall alla göra allt, och så glömmer man bort det speciella i att vara tillsammans i Guds verk såsom man och kvinna. Nu har vi istället fått en kamp mellan könen. Skulle det inte vara både man och kvinna till heders, om vi nu försöker lyda där Adam och Eva felade? Då gällde det ett träd som man inte fick äta av, alla andra träd var lovliga. Enligt Bibeln har kvinnan tillgång till allt, utom på en punkt.. Varför inte lyda?

Men åter till göken. Alla småfåglar har inte gökungar. Många föder upp sina egna ungar. Alla kyrkor har inte ännu låtit lura sig. Kyrkans Herre kommer trots allt att se till att en biblisk tro inte dör ut. Han har själv lovat att dödsrikets portar inte skall bli kyrkan övermäktiga. Därför dristar vi oss att arbeta vidare i övertygelsen om att det inte är fåfängt att i vår tid stå upp för det som vi tror är Guds vilja.

Jan Nygård