Intervju i Hallands Nyheter 2006-09-26:

Som översättare gäller det att hitta författarens ton. En text är som musik, den har sin egen rytm, sina egna klanger. När man lyckas, ja då är det som om författaren står bakom ens rygg och säger: precis, just så skall det vara...

Översättaren lånar ut sitt språk till författaren

Att vara översättare är en grannlaga, stundtals slitsam, uppgift. Margareta Brogren, Falkenberg, är ödmjuk inför sitt uppdrag. 
    
    - Att översätta är egentligen en omöjlighet. Vad kan det bli annat än ett grovhugget försök att återge en kultur och ett språk som inte är ens egna? Nyanser och valörer går förlorade för den som inte känner koderna. Men det är också stimulerande och roligt och belöningen är de där sällsynta ögonblicken när man känner i hjärtat att man hittat rätt. 
    
   För Margareta Brogrens del är uppenbarligen de där ögonblicken inte så sällsynta. I alla fall inte om man får tro kritiken som genom åren givit henne mycket beröm. Förtroendeingivande, förtjänstfull var omdömena om förstlingsverket "Fermats gåta" av Simon Singh. Och så har det rullat på. 
    
   Margareta Brogren är relativt nyinflyttad i Falkenberg. Tillsammans med maken Anders har hon bytt prästgården i Istorp, Viskadalen, mot ett tegelhus med utsikt över Ätran. De trivs i den nya miljön. 
    
    - Falkenberg är verkligen en gohällig stad med sin alldeles egna karaktär. Här är nära till allt och fantastisk natur in på knuten. Ätran som rinner genom centrum, stranden. Vi kunde inte ha hamnat bättre! 
    
   Falkenberg ligger dessutom någorlunda mitt emellan Anders Brogrens hemstad Göteborg och det Malmö där Margareta Brogren är född. Enligt vad hon fått sig berättat med näsan i en bok sedan fyraårsåldern så valet av yrke kanske inte är så förvånande. 
    
    - Min far var tidvis sjömanspräst och jag växte upp i en väldigt vidsynt och stimulerande miljö. När pappa fick en tjänst i engelska Middlesbrough tog han med sig hela familjen. Två gånger - sista gången ett helt år - var vi där, det var naturligtvis spännande och språket fick jag på köpet. 
    
   Så småningom tog Margareta Brogren studenten i Karlskrona med latin och grekiska som huvudämnen och den påföljande flytten till Lund och universitetet var självklar. Kunskapsinhämtande varvades med äktenskap och familjebildande. 
    
    - För mig har studierna alltid handlat mer om nyfikenhet än om karriär. Till slut hade jag i alla fall min filosofie magisterexamen med litteraturhistoria - nordiska språk - engelska - teoretisk filosofi. Senare har jag byggt på med religionsvetenskap. 
    
   Efter 16 år som adjunkt vid Marks gymnasieskola i Skene ledsnade Margareta Brogren på onödiga reformer, politisering och en allt mer uppslukande administration. Läraren hamnade allt längre ifrån eleverna och sin egentliga uppgift att undervisa. Dags att söka nya utmaningar. Genom en god vän fick hon uppdraget att fackgranska "Historien om Gud" av religionshistorikern Karen Armstrong. Det gav mersmak. 
    
    - Jag startade egen firma och lärde mig bokföring, skickade min cv till alla förlag jag kunde komma på. Att översätta är en tuff bransch, förlagen vill inte chansa på osäkra kort. Det gäller att ha kontakter, rekommendationer. 
    
   Till slut blev det napp och Margareta Brogren fick ta sig an "Fermats gåta" av Simon Singh. En berättelse om ingenting mindre än ett av världens svåraste matematiska problem och dess lösning , ett slags matematikens kulturhistoria. Som översättare gäller det att ha koll. 
    
    - Jag använder naturligtvis mina kunskaper och det jag inte vet tar jag reda på. Vi har ett stort referensbibliotek här hemma. Någon enstaka gång händer det att jag tar kontakt med författaren om det är något jag inte kan lösa på egen hand. Men när det gäller faktagranskning och källkritik är det en fördel att vara oberoende. 
    
   Researchen har fört Margareta Brogren ut i världen för att kolla miljöer och när det gällde Simon Singhs "Kodboken" fick hon utföra en egen kryptoanalys på svenska. 
    
   Med åren har Margareta Brogren förändrat sin syn på översättarens roll som en genomskinlig neutral förmedlare av andras ord. 
    
    - Jag skall låna ut mitt språk till författaren och med mitt språk kommer min personlighet, mina känslor, mina erfarenheter. Vad det till sist handlar om är min tolkning och så måste det få vara. 
    
   Margareta Brogren har mest översatt historisk, religionshistorisk och naturvetenskaplig facklitteratur, men skulle väldigt gärna översätta mer skönlitteratur. Kanske blir det så en dag. Översättare sitter sällan i sitsen att de kan välja och vraka bland böcker, men det direkt undermåliga och spekulativa vill Margareta Brogren undvika. 
    
    - Vi som jobbar med det här försöker hela tiden att förbättra yrkets villkor. Länge har vi tillhört författarförbundet. Yrkets status har stigit, det har blivit bättre, och numera kan vi dra ihop en skaplig månadslön även om timpenningen är låg. I dag finns det till och med särskilda högre utbildningar för översättare. Vi vill också ha en översättarkritik värd namnet, inte bara en bisats i recensionen. 
    
   Och vad läser ett litteraturproffs när hon vill koppla av? Precis det som alla vi andra läser; deckare. Åsa Larsson och Ruth Rendell är några favoriter och går man längre tillbaks i tiden Dorothy Sayers och Josephine Tey. Och vill man riktigt långt bort, tillbaka till barndomen, så finns alltid slitstarka klassikern Anne på Grönkulla. Att läsa om och om igen.

Lotta Bergström