Ur recensionerna till min prästmötesavhandling
Den Gudomliga Symfonin
(1987):

 

 

Låt mig säga det från början: jag är imponerad av Den gudomliga symfonin" (Erene), boken som prästerna i Göteborgs stift skall diskutera och noga studera i år. Kyrkan har sin gamla tradition med ett vart sjätte år återkommande prästmöte. Biskopen uppdrar varje gång åt en begåvad teolog med bra penna att tänka till och presentera nya teser sex år senare. Författaren till en prästmötesavhandling har alltså god tid på sig, om han inte dröjer för länge med att förbereda sin bok. Anders Brogren har skött sin ovanliga syssla. Han har under åratal mediterat, samlat material som visar på en näst intill ofattbar beläsenhet för en församlingspräst. Så har han samlat alltsammans i den originellaste prästmötesboken hittills.

 

Gunnar Hillerdal i Hallandsposten

 

 

Korteligen kan boken beskrivas som ett jättesvep eller personligt reportage från universums födelse till tidens fullbordan. Brogren säger sig ha vägletts av intuitionen, och den har fört honom såväl till samtal med astronomen Olof Rydbeck på Råö som till cykelturer i Istorp, Öxnevalla och Horred. Kosmiskt och vardagligt blandas. Det är sympatiskt. --- Det vimlar av sådana kreativa kortslutningar i boken och Brogren svingar sig obesvärat mellan de mest skilda sfärer.

 

Bernt Eklundh i Göteborgs-Posten

 

 

Denna bok är inte likt något annat i prästmötesavhandlingarnas långa historia. --- Börjar man läsa den kan man inte sluta. Att däremot säga vad den innehåller är rätt vanskligt. En god beskrivning kunde vara "allt och ingenting". --- De mest himlastormande perspektiven och funderingarna i denna bok har ändå sin fasta förankring i en nära verklighet. Allt har sin mening i livet här och nu. Brogren har två goda egenskaper när han skriver. Han avstår helt från tvärsäkra påståenden och han är alltid förankrad i bibeln. Osökt kommer hänvisningarna till skriftställen in i de mest subtila resonemang. Brogren ställer frågor mer än dekreterar och ger svar. Göteborgs stifts präster är att gratulera till en bok med många goda läsupplevelser, stimulerande till att tänka vidare över s.k. existentiella frågor. Andra än präster bör inte förmena sig möjligheten att slå följe med istorpskyrkoherden på hans vida färder genom idéernas historia i nutid och i bibeln.

 

Ragnar Lundell i Borås Tidning

 

 

Trots att boken har ett litet omfång, innehåller den en mängd brännande frågor. Kapitlen är uppdelade i korta stycken, och detta hjälper läsaren att stanna upp efter några sidor och försöka smälta alla hisnande visioner som den förmedlar. Man önskar att alla präster och alla, som vill försöka bilda sig en uppfattning om livets svåraste frågor, skulle ta del av denna bok, som man inte blir färdig med i första taget. Den tål att läsas många gånger. Man fängslas och fascineras på varje sida. 

 

Inger Rudberg i Bohuslänningen

 

 

Det var länge sedan jag läste en bok som fascinerade mig så. Det är ingen tung bok att läsa, trots ämnesvalet. Författaren skriver fin svenska och står stadigt i den västgötska vardagen hur långt än utflykterna bär iväg. Det är en optimistisk bok mitt i en tid när annars olyckskorpar och domedagsprofeter har stor marknad. "Den mörknande framtid är ljus" skriver Anders Brogren. Det är en sympatisk bok, för den är inte tvärsäker. Författaren vill få oss att med honom fortsätta arbetet att tänka över de grundläggande livsfrågorna, som alla människor bär inom sig. Det gör inget om det bevisas att allt jag skrivit är fel, om det har betytt att människor börjar fundera över tillvaron igen, har han sagt. Det är helt tydligt att han satt igång något. Redan efter några få månader är den första upplagan slut och den andra trycks. En läsare sa: – Få kan hålla med om allt Brogren skriver, ingen kan heller avvisa allt, men alla måste ryckas med av och ta ställning till bokens många djärva utspel. 

 

Anders Alberius i Barometern

 

 

Brogren tar oss med på en fantastisk resa fylld av oväntade utblickar och sidoblickar i och utanför tid och rum. Av handlingen är ett gott vittnes börd om den oerhörda bredden i Brogrens kunnande. Här konfronteras teologen med musikkännaren, litteraturhistorikern, globetrottern och sökaren. Det är en angenäm resa man får göra med denne mångkunnige guide. 

 

Harald Sörheim i Kristianstadsbladet

 

 

Det finns så oerhört mycket i denna överrika prästmötesavhandling att ta fram, skriven på ett litterärt och skönt bildspråk, som är ovanligt i sådana här sammanhang. Men det skulle föra för långt i en liten introduktionsartikel. --- Och här får jag sätta punkt, - bara med den uppmaningen: tag och läs själv - och läs om! Du kommer att lägga den ifrån dig både omtumlad och - berikad. 

 

Ebbe Hagard i Morgonposten

 

 

Kyrkoherde Brogren liknar sitt verk vid en knypplad spets, där de olika trådarna fogats samman till ett mönster. Det är en alltför anspråkslös liknelse. Vad han åstadkommit på 156 dubbelspaltiga sidor kan hellre liknas vid en fantastisk gobeläng med färger från himmelskt ljus till helvetiskt mörker och med alla nyanser däremellan. Och med ett oerhört rikt galleri av gestalter: levande människor från urtid till en framtid om vilken vi föga vet. Man anar oändligheter av olika slag. 

 

Gunnar Hjorth i Stiftskrönikan

 

 

Att Brogren kunnat bringa reda i denna brokiga och tillsynes disparata samling idéer betvivlar säkert många med visst fog - en konventionell redogörelse är det alls inte, mer en poetisk pamflett. Men faktum är att slutprodukten både griper, upprör och engagerar. Få kan hålla med om allt Brogren skriver, ingen kan heller avvisa allt, men alla måste ryckas med av och ta ställning till bokens många djärva utspel. Central framstår tanken om helhetens enhet, mening och mål. Mer övergripande utmejslas idén om de judiska och kristna religionernas, liksom de bibliska och naturvetenskapliga verkligheternas, eviga enhet. Att kunskapen om allt vi ser omkring oss ger en fördjupad uppfattning om allt vi inte ser och förstår, är tydligt och att våra växande kunskaper måste få komma till uttryck i bibeltolkningen framstår också som en naturlig slutsats. Vi får oss en nyttig läxa i fysik, geografi och musikteori mm, mm förmedlat på ett pedagogiskt och personligt sätt - jag hade för egen del svårt att lägga boken ifrån mig när jag väl börjat - de 157 sidorna tog snart slut. --- Den Gudomliga Symfonin är inte endast en prästmötesavhandling, den är ett porträtt av en modern upplysningsprelat, en poetisk tankeväckare för oss att fästa blicken på - väl värd ett liv efter prästmötet i juni. 

 

Johan Dalman i Svensk Kyrkotidning

 

 

Anders Brogren har med sin prästmötesavhandling visat att prästgårdarna kan producera tolkar som tyder, tolkar och talar. Han talar ur kyrkan för kyrkan, för att kyrkan skall kunna tala för världen. Det finns all anledning att lyssna till och arbeta med hans stimulerande, någon gång provocerande inte sällan kontroversiella, men alltid lika välformulerade och spirituella framställning. Kyrkan behöver teologi. Teologi skapas av teologer (bland andra). Anders Brogren är en av dem.

 

Folke T. Olofsson i Svensk Pastoraltidskrift

 

 

Innehållsförteckning till Den Gudomliga Symfonin hittar du här!