Henryk Mikołaj Górecki In Memoriam

Tonsättaren Henryk Mikołaj Górecki, född 1933, avled den 12 november 2010 i sin hemstad Katowice i Polen. Vid slutet av 50-talet inledde han sin tonsättarkarriär som modernist i Weberns, Xenakis och Boulez anda. I Sohlmans musiklexikon från 70-talet räknades han som en av de viktigaste polska tonsättarna i sin generation och hade då hedrats med en rad utmärkelser för sina kompositioner.

I början av 70-talet började han emellertid avlägsna sig från modernismen och närmade sig mera traditionella och romantiska ideal. (Ungefär samma utveckling som Arvo Pärt, de två var visserligen oberoende av varandra men dock hade en gemensam bakgrund i kommunismens intellektuella förtryck.) Han lämnade dissonanser och tolvtonsserier bakom sig. Följaktligen ansåg avantgardet att han inte längre var en kompositör att ta på allvar. Górecki försvann från offentligheten. I sin avskildhet, 1975, komponerade han ett märkligt verk för kör a capella över ett enda ord, Amen, ett verk som numera sjungs av flera svenska kyrkokörer.

Hösten 1976, i övergången från det dissonanta till det tonala, komponerade han sitt mest kända verk, den tredje symfonin. Dess tre satser bygger på varsin text, som sjungs av en solosopran. Den första texten är hämtad från en gammal folkvisa, i vilken en moder begråter sin son som dött i kriget. Andra satsens text skrevs av en 18-årig flicka på väggen i ett Gestapofängelse som ett budskap till hennes egen mor och som en bön om Den heliga jungfruns bistånd. Även den tredje texten ut en folkvisa från 1500-talet handlar om en son som stupat i kriget.

Den då nyskrivna symfonin framfördes i sydvästtyska radion och vid en festival för modern musik i Frankrike där den fick dålig kritik. Därefter sjönk den i glömska, nästan, men kom 1985 till användning som bakgrundsmusik i en fransk film. Vid en konsert till 50-årsminnet av andra världskrigets utbrott i Albertus Magnuskyrkan i Braunschweig gjorde symfonin av den då tämligen bortglömde polacken stort intryck. Men det var först David Zinman med London Sinfonietta och sopransolisten Dawn Upshaw som hittade dess rätta puls och fick musiken att lyfta. CD-skivan som kom 1992 blev en omåttlig succé. Den hamnade på topplistor och såldes i mer än 1 miljon exemplar. Plötsligt hade Górecki blivit ett världsnamn.

Men dessförinnan hade han hunnit göra avtryck i kyrkohistorien. Dåvarande ärkebiskopen i Krakow, kardinal Karol Wojtyla, beställde 1977 en komposition att uppföras till 900-årsminnet av martyren och biskopen Stanisław Szczepanowski som 1079 egenhändigt mördades av kung Bołeslaw medan han firade mässan, alltså ett politiskt laddat jubileum i kommunismens Polen.

Att acceptera detta kompositionsuppdrag var detsamma som att betraktas som fiende till regimen. I motsats till kulturetablissemanget hade inte säkerhetspolisen glömt honom. Górecki svartlistades. Hans namn uteslöts i tidningar och andra publikationer. Han avgick från professuren vid musikhögskolan i Katowice och blev en icke-person.

Nu ägnade han tiden åt att leta texter för det beställda verket (det blev ett urval verser ur Psaltaren), något som visade sig ta längre tid än det följande komponerandet. När det halvtimmeslånga verket uppfördes under Góreckis egen ledning i Krakow den 9 juni 1979 var Wojtyla närvarande, nu som påven Johannes Paulus II. Påven lovprisade verket samtidigt som han uttalade kritik mot de sovjetiska ledarna. Motståndet mot regimen laddades upp och fick följande år utlopp i strejken vid Leninvarvet och bildandet av fackföreningen Solidaritet.

Under förhandlingar mellan Solidaritet och regionstyrelsen i Bydgoszcz den 19 mars 1981 rusade plötsligt 200 man ur säkerhetsstyrkorna in i lokalen och misshandlade solidaritetsrepresentanterna med batonger. Ett tjugotal av dessa blev skadade, några allvarligt. Góreckis reaktion på händelsen blev det gripande körverket Miserere. Verket börjar trevande djupt nere i basen med anropet Domine Deus noster. Under en halvtimmes tid byggs spänningen upp när den ena stämman efter den andra inträder, i allt högre register, för att till sist smälta samman i den stilla bönen Miserere nobis. Bönen ”Herre, vår Gud, förbarma dig över oss” fick en politisk laddning.

Att framföra Miserere var i det spända läget otänkbart. Den 13 december proklamerade general Jaruzelski undantagstillstånd. Först i september 1987 kunde verket uruppföras. Då hade redan Górecki fått tillfälle att uppföra en nytt körverk i samband med Johannes Paulus tredje besök som påve i sitt hemland, i juni 1987. Det var en tonsättning av påvens valspråk Totus Tuus.

Henryk Mikołaj Górecki kom genom sin kristna tro och sin musik att underminera kommunismens gudlösa skräckvälde. Han gjorde en historisk insats. Och hans musik lever vidare. R.I.P.

Anders Brogren